| |
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
Fossila filosofen
Av: Terje Hellesø
 Vart är fotografiet på väg? Hur blir morgondagens bild? Det är naturliga frågor att ställa när jag betraktar publicerade bilder i olika tidningar och tidskrifter, och när jag läser recensioner och andra uttalanden om nutidens fotografiska trender.
Den romantiske naturfotografen skapas om till en relik och en sagogestalt från forntiden, och bespottas öppet och legitimt av nutidens gudar och trendnissar. Nutidens fotografiska finlirare utmanövrerar gamla stofiler med stor elegans.
Som gammal utmanövrerad sagogestalt fattar jag givetvis inget! I min begränsade hjärna utbreder sig ett allt större vakuum. Tänk allt det stenhårda arbete som jag lagt ned genom åren för att bättre kunna behärska tekniken och kunna skapa mer genomarbetade kompositioner. För att inte tala om det tidsödande arbetet att skapa originella bilder på allt mer raffinerade motiv. Det målmedvetna arbetet jag strukturerade fram för att bli en allt bättre naturfotograf. Till vilken nytta, jag blev ju bara en tråkig perfektionist…
 Fotovärlden hungrar glupskt efter förändring, och det svänger snabbt på den allt mer nyhetskrävande marknaden. Där lång fotografisk erfarenhet kan ses som ett stort handikapp. För att inte tala om det fruktansvärt otrendiga att besitta stor kunskap om bildmediet. Ju bättre du skulle råka bli, desto mer tråkigt perfekt blir du i ditt fotograferande…
Fotovärldens tålamod blir allt sämre, och fotograferna allt flera…
 Att jaga efter något nytt blir viktigare än att bygga upp erfarenhet och solid kunskap. På många sätt kan vi säga att fotovärlden har blivit allt mer lik musikbranschen. Det blir allt viktigare att göra något helt nytt, vara smart som marknadsförare och synas ofta. Det handlar om att vara 1:a på Listan, och omtalas i MTV. Sedan serveras djupa livsfilosofiska och känslomässiga floskler på löpande band av ett gäng 60-talsklädda tonåringar med finnar på näsan.
Någon gång på 90-talet blev jag en fossil. En fossil som nu hunnit uppnå den höga åldern på 40 år…
Och vem bryr sig om en fossil, i dagens samhälle?
 Vem bryr sig idag om fossila filosofens ständiga varningar om att vi verkar återuppleva H C Andersens saga "Kejsarens nya kläder"? Om det är trendigt att vara naken…
Det personliga uttrycket är idag viktigast. Men vart tog det genuina fotografiska kunnandet vägen? Alan Mynett, föreståndare på fotoskolan Brighton College of Technology, förtydligar detta. När de intervjuar sökande elever till utbildningen letar de i första hand efter elever med ett bra öga för bilder, inte teknik. ”Teknik kan man lära sig, men kreativitet och intuition för bildskapande är medfödda talanger” säger Mynett.
 Fossila filosofen börjar undra och ställer sig frågan: Tänk om det nu skulle vara så att det råkar vara precis motsatt. Att det tekniska kunnandet är en medfödd talang, och att alla kan lära sig bildskapande…
Tanken är lockande. Men det kan få katastrofala följder. Det skulle ju innebära ett ifrågasättande av modernismen i alla dess former!
Läser en intressant intervju med den franska fotografen Dolorès Marat i FOTO nr. 2/1999. Hennes bilder är ofta oskarpa och felexponerade. Nyktert undrar då givetvis intervjuaren Ralph Nykvist hur det nu kan komma sig, om hon redan tidigt lärde sig tekniken. Marat svarar: ”När jag är ute med min kamera och någonting händer, finns det överhuvudtaget ingen teknik. Jag glömmer att kolla avståndet, om ljuset och exponeringen stämmer. Jag bara tar bilden. Och efteråt säger jag ofta: Skit! Många fotografer skulle aldrig använda en oskarp bild. Det viktigaste är att känslan finns i bilden, inte tekniken!”
För fossila filosofen är detta uttalande kanske ett bevis på att teorin stämmer. Dolorès Marat kanske har det tekniska kunnandet som en medfödd talang, och tydligen skäms för att visa detta. Kanske med hänsyn till oss andra, som saknar den talangen. Att hon vill lyfta fram känslan som det viktiga måste vara för att visa att hon lärt sig bildskapandet till fulländning.
 Att jag som inbiten romantisk naturfotograf inte besitter en sådan medfödd talang i teknisk kunnande blir allt tydligare. Jag har i alla år försökt upparbeta ett stort kunnande, långt in i perfektionen. Jag inser nu att detta enbart har varit ett spel för galleriet, ett meningslöst försök att dölja mina medfödda brister. Mitt bildskapande är givetvis heller inte unikt, alla mina bilder bygger på något som alla kan lära sig.
Kanske är det just därför ingen bryr sig om att tolka naturfotografens intentioner i bilderna. Det är ju enbart naturbilder…
Mitt mål som naturfotograf är redan utstakat: Svensktoppen nästa…!
|
|
|
|
|
|
