Vem är en bra fotograf?

Jag hamnar ofta i diskussioner om kvalitet och vilka nivåer de olika fotograferna har. Tydligen är det något som upptar många. Diskussionerna dyker ofta upp när jag samtalar med andra naturfotografer, privat eller på olika möten i de olika föreningarna och klubbarna. Fast, jag tycker inte det är fel att undra. Det är många gånger både nyttigt och utvecklande att diskutera detta. Särskilt då många av diskussionerna kan bli både långa och mycket givande och intressanta. Själv lär jag mig mycket om hur andra naturfotografer kan resonera om sina egna bilder och andras bilder.

Något man ofta återkommer till är begreppet "världsklass" som nu används allt oftare på en rad olika svenska naturfotografer. Ett begrepp som media älskar att använda (för att det säljer!) - men också givetvis för att ett allt större antal svenska naturfotografer använder det i sin marknadsföring.

Vem håller världsklass? Hur hög nivå måste man egentligen hålla för att få vara i världsklass? Vilka har en sådan befattning att de kan uttala sig om det är rätt? Vem kan egentligen göra en korrekt bedömning om "världsklass" är realistiskt att använda?

Senaste året har jag sett minst ett 30-tal olika svenska naturfotografer där begreppet används. Har Sverige verkligen 30 naturfotografer som håller världsklass? Tänk nu om Sverige hade haft samma nivå inom fotbollen, hur roligt hade det inte då varit att titta på fotbolls-VM? Med 30 svenska fotbollsspelare i världsklass!

Fast, egentligen är det väl inte så enkelt... Fotboll är ju en sport, där mycket kan bedömas i konkreta resultat och faktan. Inom naturfoto blir det betydligt svårare; det handlar ju mer om konst, personlig smak, tyckanden och inte minst om hur mycket man egentligen kan om dagens svenska naturfotografi.

De flesta som uttalar sig i media, har en ganska begränsad insyn till naturfoto - och säkerligen ingen större koll på vilka andra naturfotografer som finns i världstoppen. Hur bra är de andra världsfotografernas bilder i jämförelse?

Antalet svenska naturfotografer som håller högsta världsklass är nog inte fler än det var för 30 år sedan - för tänk på att alla de andra ländernas naturfotografer också har haft minst lika fina utveckling som man nu haft i Sverige.

Vem är en bra fotograf? Vem har kommit så fruktansvärt långt i sitt bildskapande att vi pratar om högsta toppen i hela världen? Ska vi lita på det som står i media? Ska vi lita på de ibland mycket fina orden som flera svenska naturfotografer använder om sig själva i sin egen marknadsföring?

Vi kan tänka oss ett smart marknadsföringstrick: En naturfotograf sitter i Sveg och vill få lite mer liv i karriären. Han kontaktar en journalist som dessutom är en bra vän till honom. De avtalar att göra ett reportage. I reportaget ser man till att få fram tankegångarna om "världsklass". Reportaget publiceras, kanske i den lokala tidningen. Detta tar man sedan med sig till nästa tidning - och hänvisar till det förra reportaget. Nytt reportage. Sedan ny tidning. Nytt reportage. Sedan är man plötsligt omtalad över hela Sverige - och media har dessutom i stort hyllat naturfotografen i Sveg som en naturfotograf i "världsklass". Och läsarna tror på detta, det har ju stått i tidningen!

Sedan nappar TV. Sedan en fototidning. Sedan en utländsk tidning. Galoppen fortsätter, fast naturfotografen i Sveg fortfarande sitter där med de samma "hyfsade" naturbilderna. Men han har fått fart på karriären!

Elementärt, säger agenten och marknadsföraren. Men det är så det är...

Om man sedan har bra kontakter är mycket vunnet. Även om du inte är tillräckligt duktig som naturfotograf.

Alla vet att det som står i media är under stark påverkan av de PM som fotografen skickat till redaktionerna. Och alla vet ju att de naturfotografer som oftast omnämns i media, det är de fotograferna som är mest aktiva med att skicka i väg olika PM om sin verksamhet. Och alla vet egentligen redan att de naturfotografer man oftast läser något om, inte under några omständigheter nödvändigtvis är de bästa.

En erfaren naturfotograf som hållit på i mer än 30 år är en svårflörtad läsare - en jämförelse görs ständigt med de egna bilderna och alla de bilder man sett av hundratals duktiga naturfotografer upp genom de senaste 30 åren.

För några månader sedan blev den amerikanske naturfotografen Frans Lanting presenterad i svenska tidskriften Kamera och Bild under rubriken "Världens bästa naturfotograf". Jaha, tänkte jag. Är han verkligen det? Har redaktionen haft någon omfattande undersökning som kunde bevisa påståendet? Givetvis inte.

Sådana undersökningar finns ju inte - och något VM med en klar världsmästare har vi ju heller inte att redovisa. Naturfoto är ju inte sport. Naturfoto handlar om smak och tyckanden. Kamera och Bild kunde kanske ringt runt till ett antal naturfotografer och ställt frågan - många kanske hade svarat att Lanting verkligen var det.

Men alla hade inte sagt så. Flera skulle kanske svarat Jim Brandenburg istället. Eller Art Wolfe, Pål Hermansen, Mattias Klum eller Konrad Wothe.

Skulle Kamera och Bild frågat mig hade jag också svarat nej - jag tycker inte att Lanting är världens bästa naturfotograf! Och jag skulle även svarat nej om de hade frågat om Mattias Klum, Konrad Wothe eller Art Wolfe. I mina ögon krävs det mer för att få ha en sådan titel. Ingen av dessa har kommit så långt med sitt bildskapande att de har nått toppen.

Pål Hermansen? Kanske. Jim Brandenburg? Kanske. Jag är nog inte helt säker på vem jag skulle ha placerat i tio-i-topp. Tror nog att jag skulle ha vägrat att placera någon överst. Kanske för att jag anser mig inte vara tillräckligt kunnig för att göra det valet?

Hade en annan intressant diskussion nyligen - där det blev påstått att det måste vara lättare att nå världstoppen som naturfotograf än att göra det som fotbollspelare. Verkligen inte, svarade jag! Som fotbollsspelare har du tränare, ett lag, ständigt medial bevakning och agenter till höger och vänster. Det har inte naturfotografen - han eller hon är oftast helt lämnad åt sig själv och den egna metodiska utvecklingen.

Kan ni tänka är hur graskningen hade varit av naturfotomiljön om man hade haft en egen bilaga varje dag i Expressen eller Aftonbladet? Inte hade då någon naturfotograf i ett PM kunnat bedriva smart marknadsföring och fått media att använda "världsklass" bara så där...

Alla läsare hade också haft ett bättre insyn. Vet man mycket är man ju som sagt mer svårflörtad och går inte på det mesta.

Som det är idag får man ta hjälp av de andra som redan är tillräckligt "duktiga" och sedan fråga dessa. Till svar får man då oftast att det att nå högsta "världsklass" kräver ett helt liv av uppoffringar och en exeptionell bildtalang.

Om jag ska vara helt ärlig tror jag inte någon svensk naturfotograf ens är i närheten av den högsta världstoppen - kanske om man vill högst en eller max två. Som i fotboll...

Mattias Klum? Brutus Östling? Hans Strand? Tore Hagman? Anders Geidemark? Erik Malm? Staffan Widstrand? Terje Hellesø? Nej, ingen av dem!

Men fråga mig inte vilka namn jag vill plocka dit istället...

(Vill du kommentera bloggen kan du göra det till terjehelles0@hotmail.com)