Tänk att fotograferna vet så lite...
Jag köpte min första systemkamera 1979 - en Nikon FM med normalobjektiv. Fick med en reverseringsring på köpet. Min far sponsrade mig med första filmrullen. Min far fick också ladda kameran med första filmrullen - jag kunde ju inte! Jag ville ju fort ut i naturen för att fotografera, göra bilder.
Redan då förstod jag att all den tid jag hade behövt lägga ned på att läsa instruktionsboken och lära mig allt om alla funktionerna på kameran - den tiden var alldeles för kostbar för att "fingra" i tekniken.
Det var ju bilder jag ville göra!
Jag visste på något sätt redan då att konsten med ett lyckat bildskapande krävde mycket tid och engagemang. Det skulle ta mig en hel månad att lära kameratekniken. Att lära sig allt om bildskapandet tar däremot ett helt liv! Och inte ens ett helt liv skulle räcka... Jag hade redan då inte tid att "fingra" i tekniken...
På min första fotoutflykt visste jag inte ens vad bländaröppning och slutartid var. Min far hade i all hast informerat mig om att jag skulle se till att den röda lysande dioden skulle ligga i mitten - det var vad jag snappade upp, på väg ut genom dörren...
Sedan dess har det gått drygt 28 år... Huff, vad tiden går när man har roligt!
All teknik jag sedan lärt mig upp genom alla dessa år har jag lärt mig själv. Jag blev riktigt nog anmäld till en nybörjarkurs i foto av min far. 10 tisdagskvällar inne i Bergen. Det var några fruktansvärt tråkiga tio veckor... Kommer inte ens ihåg något, som tur är...
Nej, jag fick göra det på mitt sätt...
Gjorde något infall som jag testade och jag gjorde vansinniga fel i 9 av 10 tillfällen. Det kanske hade gått snabbare om jag lärde mig tekniken först kanske? Nejdu, allt "det andra" jag upptäckte på vägen var en nyttigare lärdom för min utveckling som naturfotograf. En lärdom som inte någon kurs eller fotolärobok kunde informera mig om. Jag gjorde mina egna upptäckter och hittade mina egna tekniska lösningar.
På den tiden jag började fotografera var fotomiljön extremt tekniskt inriktad (fast idag är det ännu värre...). Gick med i min första fotoklubb redan 1979 under hösten. Och Bergen Kameraklubb var jag trogen helt tills jag flyttade till Sverige i 1987.
Minns fortfarande bilddiskussionerna... Frågor till fotograferna om vilken slutartid och bländaröppning som hade använts. Redan då antecknade jag ned alla tekniska datan när jag fotograferade - dels för att lära mig rutinerna, men också för att kunna svara på de tekniska frågorna på fotoklubbens möten.
Fortfarande idag finns flera av dessa kvar som medlemmar i fotoklubben. Fortfarande idag ställer de frågorna. Även om tekniken har ändrat frågorna något - nu handlar det ju om megapixel och RAW...
Men de har inte blivit bättre fotografer iallafall! Undrar varför...
Har inte tänkt så där mycket på detta - om varför några aldrig lär sig... Men jag tror jag nu vet svaret: de är alldeles för sällan ute och fotograferar. Och sedan tror de att de behöver kunna ännu mer teknik, för att "komma loss" med sitt fotograferande.
Det finns till och med de fotografer som ständigt byter kamera och objektiv. Ständigt till något bättre och dyrare. Men de är fortfarande lika hopplöst dåliga på att fotografera.
Till nöd kan de visa några "testbilder" med det senaste vidunderobjektivet...
Jag har en 28mm vidvinkel inköpt 1980 för 795 kronor - som jag fortfarande använder. Ser ingen anledning att byta ut den, är nöjd med objektivet. Det ger mig ju aldrig några negativa överraskningar.
Jag tror till och med att 28mm'en blivit bättre med åren, som ett bra årgångsvin...
För bilderna blir bara bättre och bättre! Undrar varför...
Jag åker runt och föreläser ganska mycket, oftast i olika fotoklubbar. Visar bilder och berättar hur jag gör. Får riktigt nog ALLTID frågor om vilken utrustning jag använder. Om jag använt det dyra 400-telet med ljusstyrka 2.8 går det ett sus genom publiken... Om jag använt mitt 28mm för 795 kronor och dessutom med ett repigt filter framför, finns det fotografer som grinar på näsan.
De suckar sedan lite försiktigt och konkluderar med att jag nog måste haft tur. Eller att jag kanske hade en medfödd talang som bildskapare. Särskilt när jag verkar göra bilder som de vanliga dödliga inte ens vågat drömma om...
Fast, å andra sidan... Om de hade lagt ned minst lika mycket tid som mig på att FOTOGRAFERA, under så MÅNGA år - då hade det nog inte varit så svårt nej...
På mina fotokurser lär jag deltagarna att bli bättre fotografer. Jag gör dem inte till tekniska experter. Jag fokuserar helt på hur man ska se eller arbeta med kameran. Hur man kan komponera, arbeta med symbolik, förstärka ljuset, experimentera med det underliga. Visa deltagarna att det att fotografera handlar i första hand om en sak - att lära sig BILDSPRÅKET. Och genom att arbeta med bilden lär du dig också att hantera tekniken, precis till just det ändamålet.
Det handlar om att fotografera, inget annat!
