Bortom träden

Av: Terje Hellesø

Det sker med jämna mellanrum – jag fastnar i skogen… Någon gång måste jag försöka få ut en bok med alla mina personliga skogsbilder…
För mig är skogen en komplex värld av olika intryck. Där jag som naturfotograf hittar ett myller av olika växter, svampar, fåglar och andra djur – där ser bildskaparen i mig en mängd intressanta interiörer, spännande ljussituationer och ett inferno av färger och nyanser.
Men det är långt ifrån allt det jag ser och känner…
Det finns ju så mycket annat som smyger mellan träden, så många svårförklarliga objekt som mina sinnen fångar upp där inne i skogen – där inne bortom träden…
Troll, vättar, skogsrå, tomtar, älvor, andeväsen… Allt detta man inte kan se, men som jag känner närvaron av. Det som skapar skogens atmosfär…
Jag vet inte hur många gånger jag försökt gestalta allt detta andra i mina skogsbilder – och misslyckats. Platta och intetsägande skogsbilder har jag redan tillräckligt många av…
Upp genom åren har jag haft ett flertal skogar, personliga smultronställen, där jag ständigt återvänt för att försöka göra dessa mer djupa skogsbilderna; Trollehallar, Trollskogen, Nörre skog, Skäralid, Skurugata, Gammelskogen, Tiveden… Några gånger har jag lyckats göra de bilder jag vill göra. Men först nu på senare år har mina skogsbilder fått en ännu djupare tråd i sig. Sedan 2002 bor jag i Hälsingland, det skogstätaste landskapet i Sverige. Numera heter mina smultronställen Gussiskogen, Sagberg, Hårgaberget, Altarberget och Västra berget.
Sent omsider har jag alltså hittat rätt – mina fantasiers skogar finns här i Hälsingland. Sagoskogar som har mängder av allt detta andra – sida vid sida med linnea, skogsfru, skägglav, berguv, slaguggla, björn och lodjur…
Jag har numera fastnat riktigt ordentligt i skogen… I de djupa och svarta hälsingeskogarna. Troll hittar jag överallt – och skogsrået har jag mött ett flertal gånger redan. Jag behöver inte leta längre!
1996 fick jag mig en riktig tankeställare. Jag fick se två bilder av de norska naturfotograferna Jørn Bøhmer Olsen och Rolf Sørensen. Bilderna var gjorda i gummitryck, dessutom svartvita och därefter handkolorerade. De hade gått ett steg längre i sitt fotografiska skapande och hade lyckats förmedla detta andra i fotografiska bilder.
Jag hade sedan tidigare själv gjort ett antal personliga skogsbilder, men då i akvarell eller med oljekritor. Bilder som blev mycket abstrakta, nästan nonfigurativa i sitt uttryck. Men att det skulle gå i fotografiska bilder, det hade jag svårt att se…
Ebbe Schön skriver i sin bok ”Älvor, vättar och andra väsen”: De unga lärde sig att vara mer ödmjuka inför sånt som de inte hade tillräckliga kunskaper om och att vara aktsamma om både naturen och den kulturmiljö som människor förr med stor möda hade format efter sina behov och syften.
Den mörka och dunkla skogen med hela sin komplexa värld, har numera fått ett djupare syfte och ett ännu större värde i mina ögon. Skogen har blivit som ett andra hem för mig och mina tankegångar. Jag hittar mitt förflutna, min identitet och min roll som individ i en större mening.
Kanske är det just i detta andra vi hittar de värden den moderna människan numera förlorat eller förkastat. Idag tror vi att vi har alla svaren – vi kan förklara det mesta. Respekten och värdet av den närliggande skogen har gått förlorat. Spänningen är borta, vi börjar söka oss längre bort mot mer exotiska platser…
Jag har fastnat i skogen… I den närliggande mörka och svarta hälsingeskogen. Där finns allt det spännande och exotiska jag behöver för att hitta mig själv. Och det är viktigt att jag lyssnar på det skogen har att berätta – och att jag börjar öppna upp ögonen…




”Inne i skogen, Hälsingland” – Samsung V5, bländare 6.7, slutartid på 1/6 sekund, frihand och rörlig kamera.